Att förändra systemet...

På MSN har jag snackat med en polare från förr om utbudet på den politiska arenan. Tänkte att det kunde vara intressant att återge lite av vår konversation. (Det är jag som är J, och polaren från förr som är M).

M: ja, dock finns det ju lite ljus i tunneln - FRA-lagen känns som ytterligare en spik i kistan på fortsatt borgerligt styre.
J: ha ha... jo det är jag förvisso benägen att hålla med om. Dock är inte ett nytt sosse-styre nån garanti för förbättring, vare sig beträffande FRA-lag, arbetslinje eller något annat...

det som behövs är en medvetanderevolution så att folk röstar bort hela etablissemanget, d.v.s. hela nuvarande parti-spektrat.
M: hur tänker du? att nya efterfrågningar skall ge upphov till nya partier med nya fokusfrågor/politiska inriktningar?
J: tja, antingen det, eller att nya partier med nya fokusfrågor skapar medvetenhet hos människor, och därmed nya efterfrågningar hos väljarna.
M: ja, det jobbiga är att politiken är ett så trögt instrument. Att förändra samhället tar lång tid att genomföra via politiska beslut
J: Men om det politiska instrumentet/systemet blir den nya stora politiska fokusfrågan, så att väljarna börjar efterfråga ett nytt och mindre trögt system...
och om du i systemfrågan bakar in lite lägre riksdags- och ministerlöner, lite slopande av riksdags- och statsrådspensioner, samt lite tydliga kriterier för vad man som medborgare kan förvänta siga att en riksdagsledamot ska göra, så har du kanske jackpot.
M: men nöjer sig "mobben" med att "försämra" för politikerna, vill de inte ha något mer påtagligt i vinst för sig själva?
J: Om man får folk att ta det faktum att dom inte begriper något av politiken på allvar.. och får dom att inse att det inte främst är dom själva som är orsaken till detta, utan systemet. Då vill dom ändra systemet... hoppas jag
M: jag tror det är svårt att få människro att agera så... revolutionärt, eftersom de ändå har det rätt bra, och därför inte känner ett behov av att kräva omvälvande förändring.
till skillnad från exempelvis franska revolutionen, då människor svalt och hade det jobbigt, då kunde de skylla på systemet och kräva nåt nytt
J: Sant, så frågan är om man ska försöka göra människor medvetna om att svälten och missären troligtvis står för dörren (lätt inom 10 år) om man tillåter sig att leva i ignorans, eller om man ska vänta tills det redan har skett
M: tragiskt nog kanske det behövs en katastrof - en käftsmäll så man vaknar och börjar göra något
J: mmm... men i dom situationerna brukar inte folk bete sig så rationellt, och då leder det ofta till kaos, och hängivenhet till en självutnämnd upplyst despot, som sen blir diktator (typ hitler).
Så det finns en fördel med att angripa problemet lite i förväg.
M: absolut, men att övertyga världens 6,5 miljarder eller kanske till att börja med, sveriges 9 miljoner om att så är fallet är inte helt enkelt, även om jag skulle släppa en konspirations del II på P3
J: Det är ju förstås det realistiska tänket...
Så inställningen man måste ha om man ändå vill försöka, är att utifrån en hyfsat väl utformad strategi gör det man känner för och har tid till, utan prestationsångest, så får man se vart det leder.

..... fortsättning följer .....

Välkommen...

Jag välkomnar mig själv till bloggosfären. Må denna blogg öppna mina och andras sinnen, och bringa visdom, medvetenhet och lycka åt alla som läser den.

Att formulera mina tankar i skrift har jag funderat på en längre tid, men jag har inte haft förmågan att hitta de rutiner som krävs. Många i min omgivning har tyckt att jag även borde dela med mig av mina tankar utåt på nåt sätt, så därför ska jag nu göra ett försök till kontinuerligt bloggande. Det kommer troligtvis att bli någon blandning av dagboksbloggande och åsiktsbloggande, där mina tankar och filosofier får växa fram ur skildringarna av min vardag.

Förhoppningsvis kommer jag att vara så öppen och frispråkig som jag vill vara. I möten med människor i olika vardagssituationer känner jag ofta att jag har hållit tillbaka mig själv i onödan. Det gäller i mötet med såväl vänner som familj eller främlingar. Dock är jag nog ändå en sådan person som många anser är väldigt öppen och frispråkig. Det handlar kanske snarare om att jag vill vara ännu mer öppen, till 100%. Möten mellan människor håller sig alldeles för mycket inom bestämda sociala normer, och berör alltför sällan tankar, funderingar och reflektioner som dom flesta rimligtvis går och bär på. Jag blir bara trött av inrutat vardagssnack, och sitter hellre tyst än att spela med. Jag är troligtvis lite konfliktskygg och lite rädd för att försätta andra i obekväma situationer, och i vissa situtioner lämpar det sig givetvis inte att ta ut svängarna för mycket. Frågan är om det känns lättare att ta ut svängarna på en blogg.